Om

Om mig

 

Jag har fotograferat nästan så länge jag kan minnas. Min första systemkamera lyckades jag spara ihop till 1967, när jag var 15 år. Det var en Miranda, ett sedan länge bortglömt märke. Kameran var helt manuell och kostade 425 kronor med ett ljussvagt 50 mm normalobjektiv. Den saknade ljusmätare och man fick till och med blända ner manuellt innan man tryckte av.

 

Jag älskade min Miranda, liksom jag har älskat alla andra kameror under årens lopp. Det är lite märkligt, för mitt förhållande till andra tekniska apparater har aldrig varit gott. Bilar, cyklar, tvättmaskiner och tv-apparater krånglar jämt utan att jag förstår vad som händer. Kamerorna krånglar nästan aldrig. Okej då, jag älskar min Mac också. Den krånglar inte heller.

 

På den tiden var jag också fågelnörd. Snart nog skaffade jag teleobjektiv till kameran och byggde gömslen som jag tillbringade många timmar i. Fågelfotograferingen blev ett slags troféjakt, med den skillnaden att bytet kunde leva vidare i all välmåga.

 

Jag utbildade mig till biolog och sadlade om till journalist men fortsatte i många år att jaga fågeltroféer. Långt senare började jag göra informationsskrifter om naturområden

i Eskilstuna kommun. Landskapsbilderna som jag tog då blev nog mer informativa än spännande, men jag lärde mig en del.

 

I den vevan blev jag också medlem i en bildbyrå. Det varade några år, sedan tröttnade jag. Först de senaste åren har jag förstått varför. Jag hade hela tiden försökt ta bilder som jag trodde skulle gå att sälja, inte bilder som jag själv ville ta.

 

För några år sedan bestämde jag mig därför för att bara ta bilder som jag själv ville se, utan hänsyn till vad andra tycker. Det hjälpte faktiskt. I mina egna ögon har jag blivit en bättre fotograf sedan dess. Och jag hoppas att jag kan höja mig några snäpp till. Mina bästa bilder har jag ännu inte tagit.

 

Om du gillar mina bilder blir jag glad. Om du inte gillar dem rycker jag på axlarna. Mina bilder är ju mina. Fotografering är helt enkelt mitt sätt att upptäcka världen omkring mig.

 

 

Om mina bilder

 

Det finns bilder man blir imponerad av. Spektakulära bilder. Tekniskt perfekta bilder. Eller bilder som verkar nästan omöjliga att ta.

 

Och så finns det bilder man bara tycker om, utan att fundera över hur fotografen bar sig åt. Det är den sortens bilder jag vill försöka uppnå.

 

Jag känner mig hemma i naturen och det är där jag fotograferar. Motiven får gärna vara banala. Det alldagliga och välbekanta är för mig mer spännande än det exotiska. Jag blir lycklig när jag upptäcker något i mitt vardagslandskap som jag inte tidigare lagt märke till. Men "hemma" är för mig inte bara skogarna runt mitt hem i Eskilstuna utan också Skåne, där jag växte upp. Och efter mer än 40 år som hängiven fjällvandrare känns också de svenska fjällen som en del av min hemmiljö.

 

När jag reser till exotiska platser i utlandet tar jag samma turistbilder som alla andra. Med ett undantag: Island. Det är det mest exotiska land jag har besökt, men konstigt nog kände jag mig omedelbart hemma där. Jag har besökt Island tre gånger nu och hoppas det blir fler. Förhoppningsvis syns det på mina bilder att jag trivs i det karga landskapet där solen sällan skiner.

 

De flesta av mina bilder är än så länge högst konventionella. Men jag tycker att jag börjar närma mig ett mer personligt uttryck. Just nu är jag fascinerad av suddiga och halvabstrakta bilder. När detaljerna blir svåra att urskilja framträder strukturerna och helheten desto tydligare, tycker jag. Och fotografering handlar för mig mycket om att renodla och framhäva det jag ser.

 

 

Om photoshopping

 

Alla mina bilder har passerat genom Photoshop. I de flesta fall handlar det bara om att justera kontrast och färger, sånt som man också kunde göra i det gamla mörkrummet (även om det var krångligare då). När det gäller bilder av dokumentär karaktär stannar jag alltid där. Det kan vara frestande ibland att plocka bort en missprydande kraftledning ur en landskapsvy – eller att lägga till något spännande från en annan bild. Men bilder som ser dokumentära ut ska också vara det. Möjligen kan jag tänka mig att plocka bort skräp i förgrunden som jag kunde och borde ha flyttat på vid fotograferingstillfället.

 

När det gäller blommor har jag samma förhållningssätt som en porträttfotograf. Det är tillåtet att retuschera bort skönhetsfläckar. Blommor som ser perfekta ut på växtplatsen visar sig för det mesta ha diverse insektsangrepp och andra blessyrer som syns väldigt tydligt på bild. Ibland tillåter jag mig att förvanska verkligheten så att den ser ut som den upplevda verkligheten.

 

Däremot anser jag att alla medel är tillåtna för mina halvabstrakta bilder. Slutresultatet är det som räknas, hur jag uppnådde det är ointressant. Ofta mixar jag skarpa bilder med oskarpa. Ibland testar jag till och med de "konstnärliga" filtren i Photoshop. Blir det bra så blir det bra. Här handlar bildskapandet om att ha en idé och finna en väg mot målet.

 

 

Om du gillar mina bilder

 

Längst ner till vänster på alla sidor (utom den här) finns en gilla-knapp för Facebook. Klicka gärna så att dina vänner får en chans att hitta hit!

 

 

 

Fotografering är mitt

sätt att upptäcka världen omkring mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det alldagliga och välbekanta är för mig

mer spännande än det exotiska.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland tillåter jag mig att förvanska verkligheten så att den ser ut som den upplevda verkligheten.

Copyright © All Rights Reserved